Efter ett av de svåraste åren i den judiska världen sedan Förintelsen kändes det som att Sveriges jiddischälskare ville säga: Mir zainen do (Vi är här) när de strömmade till den fina konferensanläggningen på Lidingö. Årets upplaga av jiddischseminariet den 16–18 augusti – det 25:e i ordningen* – slog rekord i antalet deltagare: 140 personer inklusive gästartister och föreläsare. Dessutom slog lördagskvällens konsert rekord med en extrapublik på hela 80 personer utöver seminariedeltagarna.
– Det är alltid svårt att själv vara en smakdomare, men att döma av alla spontant positiva kommentarer och den glada stämning som jag upplevde, så känns detta som ett av våra bästa jiddischseminarier, säger jiddischförbundets ordförande Eva Fried.
Poesi och allsång
Årets seminarietema Yiddish oif der bine, jiddisch på scenen, speglades väl av deltagarna. Den ständigt positive Zalmen Mlotek, ledde allsång bakom pianot och föreläste om jiddischpoesi och spelade mer eller mindre kända jiddischpärlor som gjort succé. Zalmens jiddischtalande föräldrar Yosl och Chana var drivande i att samla in ett stort ett arkiv med jiddischsånger: yiddischsong.org.
Zalmens barndomsvän från the Bronx, jiddischskådespelare och aktivisten Avi Hoffman, bländade publiken med sina tolkningar av den store poeten Itzik Manger.
Dr Itzik Gottesman, folklorist och tillika barndomsvän till förutnämnda herrar bjöd på sin kunskap om jiddische folksånger och folksägner.
Vivi Lachs bekantades oss med jiddisch-brittisk Music hall från en svunnen tid. Och hon framförde själv hits från den jiddischscenen i London vid förra sekelskiftet.
Den populäre Yaad Biran återvände ännu en gång från Tel Aviv för att berätta om jiddisch-teatern i Israel – innan Israel var Israel.
Waszyński en Zelig
När vi ändå är inne på israeler och teater: Även den populäre ledaren inom teaterimprovisation Tal Hever-Chybowski hade återvänt från Berlin och lyckades tillsammans med sin pop-up-ensemble producera en härlig föreställning med det eviga temat kärlek och giftermål som uppfördes på söndagseftermiddagen.
Zehavit Stern från Jerusalem föreläste bland annat om en filmdokumentär från 2017 om Michał Waszyński, den enigmatiske regissören bakom den förmodligen mest kända jiddischfilmen der Dibbuk från 1937. Waszyński utgav sig för att vara en polsk adelsman, men hette egentligen Mosze Waks och kom från en chassidisk familj i staden Kovel i Volynien. Zehavit Stern jämförde honom med den judiske kameleonten Zelig, i Woody Allens film med samma namn från 1983. Sterns forskning visade att även upphovsmakarna till filmdokumentären om Waszyński/Waks hade tagit sig friheter med sanningen i Waszyńskis anda genom att citera en fiktiv dagbok på jiddisch som Waszinsky/Waks ska ha skrivit.
Willman Sauter pratade om hans och hans bortgångna fru Sylvia Sauters bok om jiddischteater i Sverige, som vi skrivit om tidigare.
Shmues och Dzigan
Litteraturvetaren Miriam Trinh bjöd som vanligt på sin förmåga av att uttolka och förklara jiddischpoesi – inte minst Abraham Sutzkevers.
Jan Schwartz utforskade skribenter och artister från Lodz, dels skriftställaren Chava Rosenfarb, dels den oerhört populära jiddisch-duon Dzigan un Schumacher.
Liksom tidigare år bjöds det på shmues, där seminariedeltagarna kunde sitta och prata i olika grupper anpassade till olika nivåer på deras jiddisch. Hugade spekulanter kunde också glatt spana in bokbordet där nya böcker på och om jiddisch och berättelser om överlevande från Förintelsen salufördes.
Under förra verksamhetsåret avgick Susanne Sznajderman-Rytz från jiddischförbundets styrelse. På seminariet hedrades Susanne av Jiddischförbundets styrelse och hon fick rungande applåder för sina outtröttliga insatser för jiddisch i Sverige och särskilt hennes unika insats för att jiddisch skulle få status som nationellt minoritetsspråk.
Der junger dor ingav hopp
Höjdpunkten är för många den numera obligatoriska konserten på lördagskvällen. Även i år blev detta en höjdpunkt, där Anne Kalmering, Mitchell Smolkin (t h), Avi Hoffman och Vivi Lachs bjöd på härlig sång. Återigen ledde Mitch en fin Havdala-ceremoni. Semmy Stahlhammer, Miriam Oldenburg och Isabel Blommé bjöd som vanligt underbar klezmermusik. Även Zalmen Mlotek ackompanjerade och ledde allsång. Det kändes som om taket skulle lyfta när publiken stämde i ”Alle brider”. Det spratt i benen på många åskådare och spontan ringdans bröt ut.
För det kanske mest hoppingivande och väldigt uppskattade inslaget på seminariet stod Der junger dor, den yngre generationen. För första gången stod barn och ungdom för en egen programpunkt på jiddischseminariet. Tre 
jiddischstudenter i 14–15-årsåldern bjöd på sina språkkunskaper inför publiken när deras modersmålslärare Benny Auerbach, med en stor portion humor, förhörde dem på sommarlovsläxan. Två unga musiker i 10–11-årsåldern från Lilla akademien bjöd på fin jiddischmusik på fiol och cello. Och A bissele klezmer, en grupp med tre 16-åringar bjöd på jiddischklassiker och svängig klezmermusik.
– För några år sedan var vi tveksamma till att fortsätta med jiddischseminarierna. De är en stor investering som tar en stor del av förbundets tillgångar. Tack vare våra subventioner betalar deltagarna ungefär hälften av den verkliga kostnaden. Men det känns just nu att vi måste fortsätta med seminarierna. Särskilt när folk är så glada och nöjda med denna form, säger Eva Fried.
Fredrik Sieradzki
foto: FS, D. Bederoff
Jiddischseminariet arrangerades av Sveriges jiddischförbundet i samarbete med Paideia Folkhögskola
* Inräknat ett digitalt seminarium 2021