I Marianne Ahrnes nya kortfilm ”Som en dotter” är dialogen till största delen på jiddisch. Handlingen bygger på Mariannes judiske fars berättelse om ett möte med konstnären Channa Bankier.
Mötet skedde i hennes ateljé på Gotland för många år sedan.
– Enligt min far handlade samtalet delvis om deras familjers historia och gled i och med det över till jiddisch. Marianne Ahrne berättar att fadern var djupt berörd av deras möte.
– Men filmen jag skrivit om detta är naturligtvis en fiktion!
I filmen säger berättarrösten, Mariannes ”alter ego”, gestaltad av Nadja Weiss, att konstnären som i filmen heter Rebecca, kanske var den dotter som hennes far alltid hade önskat sig.
Fadern talade jiddisch med mormor
Fadern, Camil Zupanc, föddes 1904 och hade efter flykten från Tjeckoslovakien 1939 en framgångsrik karriär som arkitekt i Sverige. Marianne är frukten av en kärlekshistoria mellan Camil och Mariannes svenska icke-judiska mamma samma år som han hade flytt till Sverige.
– Jag träffade min far först när jag var sjutton år gammal, säger Marianne.
Under barndomen i tjeckiska Plzeň (Pilsen) vistades Camil mycket med sin mormor som han talade jiddisch med. Det var en minst sagt flerspråkig miljö.
– Min far talade tjeckiska med sin mamma och tyska med sin pappa. Dessutom hade mammans förmögna familj gjort det möjligt att anställa en fransk guvernant som drillade barnen i franska. Camil sattes sedan i en skola, som drevs av premonstrarermunkarna, där även andra judiska barn gick. I den skolan var det latin som gällde, även på rasterna.
I kortfilmen spelar Per Mattsson den äldre judiske mannen och den unga konstnären Rebecca spelas av Sara Sommerfeld (nedan t h). Den äldre mannen drabbas av att Rebecca är så lik hans mor och visar henne ett foto på modern som han har i plånboken. Likheten är slående. Han berättar att modern var konsertpianist. Han hade lyckats ordna två tågbiljetter ut ur Tjeckoslovakien 1939, en till sig själv och en till sin mor. Men modern ville inte, hon hade aldrig rest andra klass tidigare. Han fick fly ensam.
”För henne blev det deportation till Theresienstadt och sen boskapsvagn till Auschwitz“, säger han.
Hon skrattade åt historien
Rebecka svarar på jiddisch: ”schrecklech”, vad hemskt. Precis det hände med min mormor.
Mannen är överraskad av att den unga konstnären kan jiddisch och de bägge övergår till att samtala på mameloshn, modersmålet, som jiddisch kallas av jiddischtalande.
Efter sin fars död berättade Marianne Ahrne om verklighetens möte för Channa Bankiers kusin.
– Då fick jag höra att Channa aldrig talat ett ord jiddisch. När jag skulle spela in filmen tog jag kontakt med Channa. Hon mindes mötet och skrattade åt historien.
Fick hjälp med jddischuttalet
När Marianne träffade sin faster som bodde i Schweiz tvivlade fastern på att hennes mor Kamila skulle vägrat fly till Sverige för att hon inte ville åka andra klass.
– Enligt henne hade modern sagt: ”Ich bin nicht transportfähig”, ej transportbar. Kanske trodde hon att hon skulle klara sig undan. Det gjorde hon inte. J
– Jag är fascinerad över hur fint jiddischen flyter på mellan Sara Sommerfeld och Per Mattsson. Ingen av dem kunde jiddisch, vi hade hjälp av Susanne Sznajderman Rytz med jiddischdialogen. Och Benny Auerbach hjälpte till att coacha Sara, de är släkt.
Filmen kommer att visas på Utbildningsradion. Marianne Ahrne hoppas också kunna sälja den till andra länder och få ut den på filmfestivaler.
Blir det mer utforskande av det judiska arvet framöver?
– Ja, gärna. Jag är intresserad av hebreiska och skulle vilja lära mig det.
Fredrik S.
Artikeln har tidigare publicerats på webbplatsen Minoritet
Marianne Ahrne är filmregissör och författare. Hon har skrivit, regisserat och klippt ett fyrtiotal filmer och just avslutat sin tionde bok.
Marianne vann en Guldbagge för bästa regi för ”Långt borta och nära” som just nu ligger på SVT Play. Hon bor sedan åtta år i den västgötska ödemarken med hundar, höns, och en räv som kommer när hon ropar. Sågs senast på TV i På Spåret tillsammans med Anders ”Ankan” Johansson. Paret kallades Arne Anka.