Susanne Sznajderman har efter sex år beslutat sig för att avgå som ordförande som jiddischförbundet. Vi fick en intervju med Susanne bland annat om läget för jiddisch i Sverige och lite andra saker:
När tillträdde du som ordförande i förbundet?
År 2010 initierade jag bildandet av Sveriges Jiddischförbund och har sedan dess varit dess ordförande. Mitt engagemang började 1996, när jag utsågs att företräda jiddisch i regeringens Minoritetsspråkskommittén. Då representerade jag Judiska Centralrådet och så var det fram till bildandet av Sveriges Jiddischförbund. Den största utmaningen var att övertyga om att jiddisch skulle erkännas som nationellt minoritetsspråk år 1999. Många ansåg att det var onödigt och det rörde upp mycket känslor.
Vad har ni åstadkommit under din tid som ordförande i förbundet?
Jiddisch har blivit mer känt och respekterat. Under årens lopp har vi också utvecklat bredden och djupet i samråd med olika departement och myndigheter. Vi har varit instrumentella i att få en av staten anställd språkvårdare för jiddisch och att få till en akademisk utbildning i Lund. Som en erkänd nationell minoritet har vi krävt samma rättigheter för jiddisch och jiddischkulturen, och kommit en bra bit på väg. Mest av allt tror jag att man förknippar oss med revitalisering av jiddisch. De återkommande Jiddischseminarierna har för många blivit en av årets höjdpunkter, ett sätt att komma hem. Vi har skapat en nationell plattform för jiddisch och Sveriges Jiddischförbunds hemsida har blivit vårt fönster mot omvärlden.
Vilken status har jiddisch idag i Sverige?
Både språket och de jiddischtalande har i samhället stigit i aktning. I övrigt vill jag påstå att både intresset och kunskapen har ökat. Genom att vi har företrätt jiddisch och jiddischkulturen både nationellt och internationellt, har Sverige blivit speciellt uppmärksammat utanför Sverige. Under åren har vi deltagit i remissarbete och uppvaktat myndigheter som haft som uppdrag att verka för den judiska minoriteten. Jag vill gärna tro att vårt arbete rejält höjt statusen för språket och alla oss som bär jiddischkulturen som ett värdefullt arv.
På vilket sätt ska du fortsätta att gynna jiddisch och jiddischkultur i Sverige?
Just nu har jag några tankar som legat i träda och om möjligt vill jag gärna testa dem framöver. Dessutom har jag precis fått förfrågningar om att ta min erfarenhet rörande jiddisch till andra sammanhang. Vi får väl se,
Är det någon/några som du vill passa på att tacka?
Fram till det senaste året har det varit ett fantastiskt sammanhang att få arbeta i. Speciellt skulle jag tacka alla som med förtroende såg till den viktiga uppgiften. Alla som med sin klokskap bidrog till inspirerade och fruktbara möten. Alla som brinner för jiddisch, och speciellt alla unga, som visar ett levande intresse för ett språk som kämpar för sin överlevnad.
Jag önskar alla jiddischaktivister ett fortsatt gott arbete och hoppas att vi får ses i nya sammanhang. Det har varit en unik resa och jag har haft många fantastiska reskamrater! Mitt hjärta klappar förstås vidare för de nationella minoriteterna och i synnerhet för jiddisch.
FS