Går det att se kopplingar mellan jiddischsång och psykoterapi? Jo, det är självklart tycker psykoanalytikern, författaren, skådespelaren och sångaren (samt före detta kantorn) Mitch (Mitchell) Smolkin, som gästar jiddischseminariet i augusti.
Mitch Smolkin tog publiken med storm med sitt härliga framförande på jiddisch. av bland annat Frank Sinatras New York New York, vid konserten på förra årets jiddischseminarium. För de allra flesta var han ett nytt ansikte, ”upptäckt” av jiddischsångerskan Ann Kalmering som hade råkat höra honom skönsjunga på jiddisch på lägenhetsbalkongen i Stockholm.
Tvådelad karriär
Toronto-uppväxte 45-åringen Mitch Smolkin har lyckats hinna kombinera en karriär som psykolog och psykoanalytiker med en aldrig sinande ström av engagemang som jiddischartist, bland annat på Broadway och som konstnärlig ledare för Ashkenaz Festival of New Yiddish Culture och producent i samband med Torontos Waterfront-festival
För fem år sedan slog han och hustrun Sylwia ned bopålarna i Sverige. Det var dock inte jiddischens status som nationellt minoritetsspråk som lockade.
– Min fru som är forskare inom polsk-judisk historia med fokus på Förintelsen, fick en forskartjänst på Hugo Vallentin-centrum vid Uppsala universitet, så jag och vår numera 12-årige son följde med. Jag har sedan dess lärt känna de fina artister som arbetar med judisk kultur och jiddisch i Sverige.
Brådmogen kantor
Mitch gick på en teater-high school och ett teaterprogram på universitetet. Det gav honom en bra grund att stå på som artist.
– Som tonåring blev jag Chazen (kantor). Redan som liten hade jag en naturlig begåvning och känsla för judiskt liturgisk musik, säger han.
Han fick leda kören i religionsskolan och hjälpte andra barn med sitt Bar Mitzva-stycke.
– När jag var 22 år gammal fick jag leda gudstjänster på de stora hösthelgerna i en av Torontos största konservativa synagogor med 2 000 familjer som medlemmar.
Det var också då han förälskade sig i jiddischmusik.
– Jag besökte KlezKanada-festivalen i Montreal och hörde klarinettisten David Krakauer spela. Musiken penetrerade verkligen mig rakt in i hjärtat. Det satte i gång en lust att upptäcka jiddischkultur och lära mig jiddisch. Mitch hade visserligen hört sin Riga-födda mamma tala jiddisch och ryska med morfadern. Nu skulle Mitch också kunna prata jiddisch med der zeide (mor-eller farfar).
– En annan positiv effekt av detta är att jag träffade min blivande fru när jag läste jiddisch på YIVO, säger Mitch.
– Jiddischmusik blev sedan min härliga karriär fram till 30-årsåldern. Jag åkte runt och sjöng på festivaler runt om i hela världen och jag blev tillfrågad om jag kunde producera festivaler både jiddischmusik och för andra språk- och kulturområden, vilket jag gjorde.
I 30-årsåldern följde studier på masternivå i psykologi, arbete med patienter och studier i psykoanalys.
– Jag slutade aldrig att uppträda. Men jag är väldigt glad att jag kan arbeta som psykolog. Livet som artist på en fri kapitalistisk marknad är ofta nästan inhumant. Ersättningen är många gånger så låg att man knappt kan klara sig.
Vad ska du göra på seminariet förutom att uppträda?
Jag kommer att föreläsa på jiddisch och på engelska om hur berättelser och sånger hjälper till att lokalisera oss i världen, och att de är hoppingivande. Jiddisch är ett dyrbart arv. Jag har mer och mer förstått vilken roll som jiddisch har för att grunda mig och många andra både psykologiskt och faktiskt också fysiologiskt. Det händer något när jag sjunger en sång på jiddisch.
Där har vi kopplingen mellan jiddisch och psykoterapi. Jiddischsånger är helande för både kropp och själ. Undertecknad kan inte annat än hålla med: S’iz a mechaie tsu zingen a jidish lidl, det är en njutning att sjunga en sång på jiddisch.
Fredrik Sieradzki
Text och foto