På Limmud i Stockholm, det sjunde i ordningen, myllrade 1 023 personer i dagarna två från session till session i det stora huset. Vitt skilda aktuella ämnen som anknöt till det judiska och Israel behandlades. Breda översikter liksom detaljerade studier serverades åhörarna. Elva sessioner handlade om jiddisch och jiddischkulturen. Jan Schwarz, lektor i jiddisch vid Lunds Universitet, var en av föredragshållarna.
Hur lyckades mameloshn, jiddisch, överleva och fortleva efter det förödande slag som der Churbn, Förintelsen, innebar? Denna fråga, som vi är många som funderat över, fick vi svar på under en Limmudtimme av Jan Schwarz. Utgångspunkten var hans nyligen utkomna bok ”Survivors and Exiles.” Ur denna presenterade Jan Schwarz huvudspåren för oss, en intresserad lyssnarskara som hade valt ut detta föredrag bland åtta andra som pågick samtidigt.
Det blev en resa till Ashkenaz eller Jiddischland. Till tonerna av Unter dayne veise shtern, Under den vita stjärnan, introducerades vi till poeten Avrom Sutzkever, textförfattare till denna, en av de vackraste sånger som skapats i Vilnagettot. Vi försattes i den vemodiga sinnesstämning som lämpade sig för ämnet.
Vi fick vidare stifta närmare bekantskap med bland andra poeterna och författarna Shmerke Kaczerginski, Isaac Bashevi Singer, Cynthia Ozick, Janke Gladshtein, Chaim Grade, Leib Rochman, Elie Wiesel, namn som klingar av både förlust och sorg men också av kampvilja och framtidshopp.
Janke Gladshtein skrev redan 1938 A gute nacht welt, God natt värld, ett av de viktigaste verken inom jiddischpoesin och som vittnar om att han förstod vad som väntade. Författaren Leib Rochman skrev en tog-buch, dagbok, åren 1943-1944 och som numera finns bevarad i Yad Vashem. Elie Wiesel skrev sin första bok på jiddisch 1956 Un di velt hot geshvign, Och världen teg. De skrev under krigsåren som ett vittnesbörd över Förintelsen och de skrev under efterkrigstiden som för att visa världen att mir zennen do, vi finns här, jiddisch överlevde och ska fortsätta leva, trots allt.
Efter Andra världskriget fanns en transnationell rörelse för jiddischlitteraturen i flera länder. I Argentina var jiddischkulturen livaktig och serier av böcker publicerades liksom i USA som var det land där flest jiddischtalande levde. Och Jan Schwarz´ ”Survivors and Exiles” är i sig ett tecken på att intresset för mameloshn lever kvar i det tjugoförsta århundradet, trots allt.
text och bild Barbro Posner
November 2015