Var det jiddischförfattare som drev på modernismen och andra litterära och konstnärliga rörelser på 1920- och 30-talet?
Nja, det kanske vore att ta i. Men Karolina Szymaniak, biträdande professor vid institutionen för judiska studier i Wroclaw, understryker dock att ett antal framför allt kvinnliga modernister låg i framkanten.
Vi fick en pratstund när Karolina gästade jiddischförbundets årliga seminarium i augusti. Hon har föreläst om jiddisch, språk, litteratur och kultur, i Polen och utomlands under flera år nu. Det är kul att prata med henne Hon är entusiastisk och intensiv. Orden bara väller fram när hon talar om de modernistiska och avantgardistiska kvinnliga jiddischförfattarna verksamma på 1920- och 30-talet.
På seminariet talade hon bland annat om Dvoire (Debora) Fogel, från Galicien (1900-1942), som för övrigt var systerdotter till Marcus Ehrenpreis, dåvarande överrabbin i Stockholm.
– Fogel var en konstkritiker som följde konstruktivismen och kubismen noggrant. Hon var också en originell poet och författare som experimenterade med språket.
Språket underställs färg och form
Ett bra exempel på detta var hennes bok Akatsies Blien, Akacier blommar, (1935), som hon skrev både på polska och på jiddisch. Hon skrev också två poetiska verk på jiddisch Tog-Figurn (Dagfigurer, 1930) and Manekinen (Mannekänger, 1934).
Dvoire Fogel tillhörde en polsk avantgardgrupp med visuella konstnärer. Gruppens konstnärliga filosofi påverkade Fogels skrivande markant. Alla emotionella uttryck I skrivandet skulle elimineras till förmån för en disciplinerad enhet av färg och form, en slags språklig motsvarighet till kubism och geometrisk abstraktion,
– För henne var språket ett sätt att konstruera en ny konstnärlig verklighet. Språket kunde liknas vid lera, marmor eller annat material som skulle formas för ett enhetligt uttryck, säger Szymaniak.
Dvoire Fogels sätt att sammansmälta konst och poesi kallade hon för “vita ord”, en lyrisk poesi som skildrade stadens rytm. Genom att se till att texterna formades på ett särskilt ornamenterat sätt eller genom att rytmiskt repetera visa ord ville hon frambringa en viss melodiösitet och dynamism.
Det var också genom en medlem i den konstnärliga avantgardegruppen som hon blev god vän med den judiske författaren, litteraturkritikern och tecknaren Bruno Schulz från galiciska Drohobycz. Bägge konstnärerna delar också ett tragiskt öde: Liksom Schulz mördades Fogel 1942 av tyskarna; Schulz sköts ihjäl i Drohobycz getto och Dvoire Fogel och hennes man och son mördades i Lwows getto.
Dokumenterade allt i gettot
Karolina Szymaniak föreläste också om Fogels samtida judiska avantgardistiska författarsystrar Rochl Auerbach (1903–1976) och Rochl Häring Korn (t h) (1898-1982) som också föddes och växte upp i Galicien.
Vi pratar särskilt om Rochl Auerbach (t h), en fascinerande kvinna som överlevde Förintelsen. Hon drev bland annat ett soppkök i gettot i Warszawa, där tillhörde Auerbach också Oneg Shabbat-gruppen som i hemlighet dokumenterade allt som hände i gettot. Det stora arkivet bestående av journalistik, poesi, konst och andra texter stoppades ned mjölkkannor som grävdes ned för eftervärlden. Efter kriget arbetade hon för Yad Vashems arkiv, där hennes kompetens inom både jiddisch, polska och hebreiska kom väl till pass. Hon var också väl verserad i den tyska kulturen.
– Jag sysslar framför allt med hennes intellektuella arv. Före kriget var hon en lovande författare, men jag har framför allt forskat kring hennes skrivande i gettot.
Jag undrar var Karolinas intresse för jiddischlitteratur kommer från?
– Jag föddes och växte upp i Warszawa. Jiddisch var ett av språken som talades i min familj. Jag bestämde mig redan som tonåring att jag ville syssla med jiddischforskning och jag blev faktiskt tidigt intresserad av experimentell litteratur, berättar Karolina.
Vi kommer in på jiddisch i Polen:
– Polen är något av ett centrum för jiddischstudier. Jiddisch är ett av de officiellt erkända minoritetsspråken i Polen, säger hon.
Dock menar hon att den största hypen kring jiddisch har lagt sig jämfört med 1990-talet, då allting som var judiskt var jätteintressant.
– Idag är det färre polacker som studerar jiddisch. Men jag kan än så länge fortsätta att undervisa och forska i Polen.
Fredrik S.
foto: Wikimedia Commons, Wikipedia, FS
Se Judisk kulturs spännande program om Dvoire Fogel med anledning av att Beila Engelhardt Titelman och Sara Mannheimer översatt ett urval dikter av Debora Fogel i ”Tomma gator och gula lyktor” (1920).