Wunderkind är kanske att ta i, men Jean eller Jankele Hessels kunskaper och färdigheter i jiddisch är verkligen imponerande. Språket är inte hans mameloshn, modersmål. Med en fil kand-examen från Lunds universitet är han den förste som fått en akademisk avgångstitel i jiddisch vid ett svenskt universitet. Jean, som idag är 29 år, var tillika den yngste studenten vid kursen i Lund.
”Många av mina kurskamrater var betydligt äldre än jag; många var så kallade 68:or (invandrade 1968, reds. anm) från Polen eller icke-judar med polskt ursprung. Andra åter var lingvistiskt inriktade eller allmänt intresserade och nyfikna på judisk kultur.”
Idag finns det ett allt större intresse för de ashkenasiska (europeiska) judarnas språk och kultur. Samtidigt är Jean uppvuxen i en ickejudisk familj i Östersund, en stad som inte är känd som någon judisk metropol direkt.
”Kahns herrekipering kände alla till där hemma men så mycket mer var det inte. Men jag blev tidigt intresserad av det judiska och bestämde mig redan som 15-åring för att lära mig jiddisch. Så jag skaffade mig en lärobok i jiddisch och lärde mig den utantill, fast med den begränsningen att jag aldrig hade hört jiddisch talas. Musik och sång var den enda källa som då stod till buds. Sedan lyssnade jag på Basia Frydmans inspelningar på radion. Jag läste också mycket i översättning och blev nyfiken på hur jiddischlitteratur kunde vara i original. Det skulle visa sig att jag hade stor nytta av att kunna läsa och skriva jiddisch när jag började i Lund. Det gav mig ett försprång framför de flesta i min grupp.”
Men hur lärde du dig då att tala jiddisch? Det ständiga dilemmat är ju att det finns så få jiddischtalare i omgivningen.
”I Lund var det så att vår lärare, Salomon Schulman, redan från början talade med oss på jiddisch. Några drunknade i detta språkbad, dök aldrig upp mer och försvann från kursen, men det lönade sig verkligen att hålla ut. Salomon talade en idiomatisk, polsk lodzerjiddisch (jiddischdialekt från Lodz) och det var en nyttig erfarenhet för oss.”
Jean har även fortbildat sig under längre perioder på seminarier i Tel Aviv och i Vilnius.
”I Tel Aviv förstod jag att det var helt normalt att syssla med jiddischlitteratur på jiddisch, men det var först i Vilnius jag kände att det fortfarande fanns en jiddischkontext, ett sammanhang, som kändes helt äkta. Där hade jag möjlighet att tala med jiddischtalande och det var mycket berikande. ”
Jean tycks dock inte hemfalla åt någon romantisk nostalgi, som ser shtetlkulturen i ett gyllene skimmer.
”Jag reagerar starkt mot den kitschifiering, som ibland möter en i klezmer- och jiddischsammanhang. Fattigdom förädlar inte människan och jiddisch står för så mycket mer än Tevje, luftmentshn eller slagfärdiga och lustiga figurer. Jiddisch var också modernism, folklig bildning, tillgång till kultur för alla, avantgarde inom litteraturen, kamp för politiskt likaberättigande och kvinnlig frigörelse, ja, även revolution om du så vill. Se bara på Bund och dess efterföljares betydelse.
Upplever du att khurbn, Förintelsen, ligger som en barriär och nästan kväver en stor del av jiddischlitteraturen?
Det är oundgängligt att den katastrofen har präglat och fortfarande präglar jiddischkulturen. Det är omöjligt att säga hur den skulle gestaltat sig utan denna erfarenhet. Men det har blivit lite plats över för uttrycksformer, som inte formats av Förintelsen.
Jean tycker om jiddischfilmer som till exempel Fishke der krumer , men frågan är vilka litterära favoriter han har?
”Sholem Aleichem är den som bäst skildrat det judiska folkets öde med alla bitterheter och hemskheter, men ändå på ett trösterikt sätt. J L Peretz är den skarpt intellektuelle, som dock inte gav sken av att vara det. Itzik Manger är den självklare poeten för mig, en hefker, övergiven och ensam, dramatisk och sentimental, men ändå full av humor. Bland de kvinnliga poeterna uppskattar jag särskilt Kadya Molodovsky och hennes skildringar av barn, som hon beskriver med stor respekt och ömhet. En annan favorit är modernisten Celia Dropkin*.
Vad anser då Jean Hessel om framtiden för jiddisch? Språket har ju status som minoritetsspråk i Sverige och finns med i Utbildningsradions programutbud.
”Det finns allt färre talare med språket som modersmål och tillskottet av unga är litet. Sanna libhobers, älskare av språket och den ashkenasiska kulturen, kommer alltid att finnas. Själv vill jag gärna översätta jiddischlitteratur till svenska och kanske även forska.”
Jean studerar ryska just nu och arbetar även med översättningar till jiddisch för minoritetsspråksprojekt för UR. Det senare gör han dels ensam och dels i samarbete med undertecknad och Björn Moback i Göteborg. Jean har också översatt och redigerat ryska folksagor som har publicerats i Dos bletele, jiddischtidningen från Lund
Text och foto på Jean Hessel: Staffan Böös
פֿרילינג*
,דער ראָזער הימל האָט פֿאַר נאַכט
,דאָס שװאַרצע פֿעלד געקושט
,און װען עס איז געקומען נאַכט
איז דער הימל אויפֿן פֿעלד געלעגן
און צוּגעלײגט צוּ דער ערד זײַן הײסע ברוסט
און געזעיטיקט זי אַ גאַנצע נאַכט מיט די
זאַפֿטן פֿון זײַן לײַב. אין פֿרימאָרגן
האָט דער הימל זונענשײַן געשפּינט אויף
.דעם קערפּער פֿון זײַן שװאַרצער װײַב
(1888-1956) ציליע דראָפּקין
Friling
Der rozer himl hot far nakht
Dos shvartse feld gekusht,
Un ven es iz gekumen nakht,
Iz der himl oyfn feld gelegn,
Un tsugeleygt tsu der erd zayn heyse brust
Un gezetikt zi a gantse nakht mit di zaftn fun zayn layb.
In frimorgn hot der himl zunenshayn geshpint
Oyf dem kerper fun zayn shvartser vayb.
Celia Dropkin (1888-1956)