När Vivi Lachs började forska om det judiska livet i East End (Londons eget Lower East Side), upptäckte hon att ingen av hennes föregångare hade använt av jiddischkällor.
– Jag beslöt mig för att titta på alla som skrivit på jiddisch mellan 1880 till 1914 och hittade bland annat jiddischsånger om London och en hel skatt av populärkultur på jiddisch, berättar Vivi Lachs.
Efter 25 år som gymnasielärare i multimedia och bytte hon bana började forska i den brittiska jiddischkulturen. Hennes forskning har lett till en doktorshatt i judisk historia. För tre år sedan kom hennes bok 
Whitechapel Noice, som just handlar om den frodiga jiddischkulturen i det mindre fina East End-distriktet Whitechapel (ja, det var just där Jack uppskäraren mördade elva kvinnor mellan 1888 och 1891).
Till jiddischseminariet i augusti kommer hon att fokusera på ämnet för hennes kommande bok, med planerad utgivning i november, ”London Yiddish Town”. Den innehåller Vivi Lachs översättningar av tre samtida skildrare av den jiddischspråkiga Londonvärlden. Hon kommer att tala om dessa tre, idag okända men enligt Vivi Lachs, fascinerande författare: Katie Brown, Arye Myer Kaizer och Yehuda Itamar Lisky, som var verksamma ända in på 1950-talet. Var och en med sitt särskilda perspektiv och stil.
– Katie Brown skrev väldigt roliga och träffsäkra texter som skildrar saker som vi alla kan identifiera oss med; generationskonflikter mellan föräldrar och barn och äktenskapsrelationer.
Ideologierna och synsättet förändrades också med tiden i jiddischmiljön; från en socialistisk arbetarkultur till en sionistiskt sinnad kultur efter andra världskriget och särskilt staten Israels födelse.
Ett bra exempel på detta är Yehuda Itamar Lisky, som skrev om fascism, sionism och socialism före andra världskriget. Han var från början kommunist, men efter kriget blev han sionist.
Aryeh Mayer Kaizer skrev väldigt roliga texter om vad som hände i synagogor. Vivi Lachs kallar det ”Synagogue politics”. Inget är nytt under solen.
– Dessa författare var väldigt oroliga för att jiddisch som språk och kultur skulle försvinna, och hanterade det till viss del genom att skriva komiskt och satiriskt – ett sätt att hantera ångesten.
Vivi Lachs växte upp i ett modernt ortodoxt hem i Liverpool. Visserligen har hon yichus, anor, från Belz-chassider. Men hennes föräldrar talade inte mycket jiddich hemma. I stället har hon tillägnat sig sitt jiddischarv som vuxen. Hon är också sångerska i Klezmerbandet Klezmer Klub som har spelat in plattan: ”Whitechapel, mayn vaytshepl”.
FS
Böcker av Vivi Lachs:
Whitechapel Noise: Jewish immigrant life in Yiddish song and verse, London 1884-1914 – Wayne State University Press, 2018
I november 2021 kommer Vivi Lachs bok: London Yiddishtown: East-End Jewish life in Yiddish sketch and story: selected works of Katie Brown, A M Kaizer and I A Lisky – Wayne State University Press.
Musik
Klezmer Klub – Whitechapel, mayn vaytshepl – Klezmer tunes and Yiddish songs of the East End, Katsha’nes – Don’t Ask Silly Questions – songs of the Cockney-Yiddish music hall (CD). Här är bandet på YouTube med låtarna från Whitechapel, mayn vaytshepl.