Visste du att den jiddischtalande arbetarrörelsen Bund var aktiv även i Sverige? På jiddischseminariet i augusti förelästa historikern Håkan Blomqvist vid Södertörns högskola, om sin forskning kring Bunds verksamhet i Sverige 1946-1954.
Bund – eller Der algemeyner yidisher arbeter bund in Lite, Poyln un Rusland som namnet lydde på jiddisch – hör till ett kapitel i den internationella arbetarrörelsens historia som uppmärksammats under senare år. Forskare i det internationella nätverket Bundism.net studierar den socialistiska arbetarrörelse som en gång dominerade den judiska arbetarvärlden; från det ryska tsardömets judiska bosättningszon till New Yorks fattiga textildistrikt.
Bildat i Vilnius 1897 utvecklades Bund till ett proletär judiskt kosmos i det ryska imperiet i form av politiska klubbar och fackliga sektioner, barn- och ungdomsorganisationer, skolor och barnhem, teater- och 
kulturverksamhet, idrottsorganisationer och självförsvarsgrupper. Bund fanns även i Sverige.
Den första bundistiska gruppen i Sverige, hette der Zukunft och verkade i den ryska exilmiljön i Stockholm 1902–10. På YIVO – Institute for Jewish Research – i New York finns ett tidigare okänt arkivmaterial om Stockholmsavdelningen av judiska socialdemokratiska Bundister i Sverige åren 1947–1954.
Materialet består av både korrespondens med den internationella samordningen i New York och föreningsmaterial – protokoll, fotografier, medlemsböcker och personlig korrespondens – från Bund-avdelningar på flera håll i Sverige. Det handlar om en politisk miljö av i första hand transmigranter på väg från lägren i Polen och Tyskland till en ny framtid. I Sverige mötte de en socialdemokrati med ambitionen att bygga upp en nationell demokratisk välfärdsstat.
Bund skiljde sig från dess grundande både från de marxister som förespråkade judisk assimilation och från den sionistiska rörelsen. Under slagordet doikait, kamp för judiska rättigheter »här», på platsen där judar levde, avvisade bundisterna sionismen som en borgerlig nationalistisk statsutopi. De verkade istället för de judiska proletärmassornas klasskamp och jiddischidentitet i en sekulär och socialistisk riktning. Likt austromarxismen skulle de komma att propagera för kulturell autonomi och vad vi idag skulle kalla etniska rättigheter inom mångnationella medborgarstater.
Med första världskriget försvagades rörelsen, den undertrycktes i Sovjet men levde vidare på flera håll, inte minst som ledande kraft i Polens judiska arbetarklass. Bund var också länge huvudkraften inom den amerikanska Jewish Labor Committee som vid andra världskrigets slut hade över en halv miljon medlemmar. Bund stod länge utanför både Komintern och den återupprättade Socialistiska arbetarinternationalen i vilken man inträdde först 1930 som en radikal rival till arbetarsionisternas Poale Zion.
Med andra världskriget och Förintelsen gick huvuddelen av Bund i Europa under. Genom flyktingströmmarna till Palestina och bildandet av den judiska staten 1948, kom arbetarsionismen att överta Bunds roll i den judiska arbetarklassen. Rörelsen, som bekämpat sionismen sedan sin uppkomst, kom efterhand att acceptera den nya staten Israel. Fragment av Bund lever än idag kvar i judiska socialistiska miljöer runt om i världen.
Källa: Håkan Blomqvist
red. Susanne Sznajderman-Rytz och Fredrik S.
Håkan Blomqvists Projekt: ”Bund i Sverige 1946-1954. En judisk arbetarrörelse vid skiljevägen”
finansieras av Östersjöstiftelsen och bedrivs vid Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola.