Jiddischforskaren Dovid Katz och en handfull andra modiga personer för en Sisysfos-liknande kamp mot den statssanktionerade historieförfalskningen kring Förintelsen i Litauen. I en lång intervju i Jerusalem Post berättar Dovid Katz bland annat om hur de litauiska polismyndigheterna i några fall till och med riktat misstankar mot åldrande judiska överlevande för fosterlandsförräderi.
Trots att många litauer under åren 1941 till 1944 aktivt deltog i utrotningen av 95 procent av landets 200 000 judar, så nämns inget om denna förintelse, varken i skolböcker eller på minnesmärken.
”Den litauiska aktivistfrontens ’rebeller’ med sina vita armbindlar började mörda judar på egen hand på över 40 olika orter redan innan de första tyska soldaternas ankomst i juni 1941”, berättar Katz. Samma Hitlerallierade litauiska aktivistfront presenteras idag som patriotiska hjältar för sitt motstånd mot Sovjetryssarna, samtidigt som judarna framställs som kommunistiska medlöpare.
I en av landets mest populära turistattraktioner, Museet över folkmordsoffer i Vilnius fanns till alldeles nyligen inget som nämnder mordet på landets judiska folkning.
”Den enda beskrivningen av judar i museets bottenvåning är antisemitiska nidteckningar från 1950-talet som beskriver judar som Stalinlakejer. Istället skildrar museet i stort sett enbart litauerna kamp och lidande under den sovjetiska ockupationen. Skolbarn och vuxna litauer har får lära sig att de enbart var offer. Termen folkmord i Litauen används i stort sett uteslutande i anknytning till den sovjetiska ockupationen.”, berättar Katz
När Dovid Katz slutligen tog bladet från munnen 2011 och tillsammans med andra judar högljutt började protestera mot denna förfalskning av historien stoppade man in en liten del om förintelsen på museet. Men protesten kostade Katz hans anställning som lektor i Jiddisch vid universitetet i Vilnius, där han undervisat i mer än ett decennium.
En annan pervers följd av denna förfalskning är att gamla överlevande judisk-litauiska motståndskämpar kallats in till rättsliga förhör rörande krigsbrott och mord. De hade ju stött Sovjetunionen i sin kamp mot nazisterna och deras litauiska allierade. En av de som kallats in till förhör var förre direktören för Yad Vashem Dr Yitzchak Arad.
Brooklynfödde och 56 årige Katz, som gästföreläste vid Jiddischförbundets sommarseminarium 2011, har bott i Litauen i 14 år. Han övergav en lektorstjänst i jiddisch på Yale i slutet av 1990-talet för att ge sig ut på den litauiska och vitryska landsbygden och dokumentera den sista gruppen judar som talade den litvishe (litauiska) jiddischdialekt som talats i generationer före dem. Katz far, jiddischpoeten Menke Katz (1906-1991) var själv född i Litauen, så Katz hade fått kärleken till den rika litauiska jiddischkulturen i sig sedan barnsben. Det var ingen slump att Vilna (Vilnius) med sitt rika kulturella och religiösa liv kallades för Litauens Jerusalem (Yerushalayim de Lita) före Förintelsen.
2012 tog Dovid Katz och den australiske filmaren Danny Ben-Moshe initiativet till 70-årsdeklarationen, med anledning av 70-årminnet av nazisternas formella igångsättande av den ”Slutliga lösningen av det judiska problemet”. De båda överlämnade deklarationen i form av ett dokument till Europaparlamentets president. Dokumentet som skrivits under av ett dussintal ledamöter av Europarlamentet uttrycker ett behov av att utbilda om Förintelsen och motverka alla försök att förvilla genom att tona ned dess unikhet och att likställa det med kommunism. Ben-Moshe, som själv har rötter i Litauen, har skildrat kampanjen i en dokumentärfilm kallad ”Rewriting History”.
Läs artikeln I Jerusalem Post
Dovid Katz egen hemsida, Defending History
Fredrik Sieradzki (källa: Jerusalem Post)
Foto: Fredrik Sieradzki