Vad händer när jiddischtalande flyktingar träder in i Strindbergs borgerliga drömvärld? Det frågade sig Judith Hollander och Stockholms Jiddische Teateramator’n. Den 29 april får publiken se svaret på frågan. Då begås premiär på a Troimshpil. En alldeles unik jiddische version av August Strindbergs pjäs Ett drömspel.
I den nya versionen kommer en grupp judisk flyktingar till Fagervik, där Strindbergs pjäs utspelas. De har åkt båt från S:t Petersburg på väg till Amerika, men tvingats gå i karantän i Sverige på grund av smitta ombord. De möter Sverige och särskilt Strindbergs borgerliga värld.
– Det är inget flyktingdrama, utan snarare ett spännande och väldigt roligt möte mellan världar. Drömspelsvärlden är en tydligt borgerlig värld i kurorten Fagervik, som den såg ut vid sekelskiftet 1900. Där får vi träffa vi en advokat, officerare och en förtryckt hemma samt personer vars frosseri gjort att de nu försöker banta ner sig. Till detta Fagervik anländer nu judar som flytt undan pogromerna i Ryssland, berättar Judith Hollander (t h) som är Stockholms Jiddische Teateramator’ns konstnärliga ledare och står för regi och bearbetning.
– I Strindbergs pjäs upprepar Agnes, eller Indras dotter, flera gånger att det är ”synd om människorna”. I vår uppsättning är det de judiska flyktingarna som säger denna replik, när hon betraktar svenskarna.
Varför Strindbergs Ett drömspel?
– Vi har hållit på i 10-12 år. Efter att ha gästspelat i Paris 2020 med Der Inspektor (reds anm. omarbetning av Gogols Revisorn) letade vi efter något nytt att sätt upp. Det är svårt att hitta pjäser som inte bara handlar om shtetln (bilden är från Chelmer Chachomim, 2016).
Under Corona-pandemin satt Judith Hollander på landet och funderade: Strindbergs pjäs Ett drömspel handlar faktiskt perifert om en karantän. Hur skulle det vara om de jiddischtalande flyr från Ryssland och kommer till en karantän i Fagervik, till den värld där Ett drömspel bland annat utspelar sig? Judarna i Fagervik vill se teater: Ett drömspel. Det som är Strindbergs dröm blir verklighet för dom.
– Ett drömspel finns sedan länge översatt på jiddisch, men översättningen hade ett tungt språk. Strindberg har ett ganska lätt språk och Benny Auerbach och Sylvia Sauter gav sig på att göra en ny bearbetning. Vår uppsättning har fått ett väldigt direkt språk. I ensemblen har vi dessutom jiddischläraren Mikaela Rhodin och Jean Hessel, som är jiddischspråkvårdare. De har gått igenom språket så att det blir korrekt, det måste vara både lättförståeliga och trovärdiga repliker på jiddisch (bild t h ur Der Inpektor).
Det är inte en av Strindbergs längre pjäser, konstaterar Judith, men det är ganska mycket folk på scen.
– Det mesta av den äldre teatern är skriven för män, och som i alla amatörteatrar är de flesta aktörerna kvinnor. Därför har vi bytt kön på många roller. Och många spelar dubbelroller. Det blir både lite komiskt och lite tragiskt. Indras dotter (Agnes) har till exempel blivit två roller: en är dottern Annele och den andra mormor, Bube.
Just nu pågår repetitionerna för fullt inför premiären den 29 april som kommer att ske på Strindbergs Intima Teater i Stockholm som tar 90 platser. Strindberg startade ursprungligen denna teater 1910, två år före sin död, för att sätt upp små kammarspel.
Vad kan säga annat än: Tsubrech a bein.
FS