Sommarens Jiddischseminarium i Aronsborg gästas av Barry Davis. Han är en Londonbo, historiker och universitetslärare, som under 20 år anlitats när Hollywoodregissörer och europeiska filmmakare velat få in lite äkta jiddischtal i sina filmer. Barry har bidragit med dialog, skådespeleri och varit konsult i flera produktioner, bland annat ”Schindler’s list” och Köpmannen i Venedig. Vi fick en ”Shmuz” med Barry om hans relation till jiddisch, filmkarriären och vad han ska prata om på Aronsborg.
Jag föddes 1945 i ett jiddischtalande hem i Hackney i östra London. Min pappa, som var i 50-årsåldern när jag föddes, hade emigrerat från den lilla shteiteln Osięciny mellan Poznan och Warszawa på 1920-talet. Min mamma var född i London, hennes föräldrar kom från staden Sandomierz från sydöstra Polen. Mina föräldrar pratade ständigt jiddisch sinsemellan och med mina släktingar. Ett av mina starka barndomsminnen var att jag spelade farfars 78-varvsskivor med jiddischsånger på en gammal vevgrammofon. De flesta av mina judiska klasskamrater i skolan kunde inte så mycket jiddisch. Deras föräldrar var oftast barn till immigranter som hade bytt helt till att prata engelska. Själv har jag intresserat mig för jiddisch ända sedan barnsben. Jag började som universitetslärare i europeisk historia, sedan gick jag över till att undervisa i judisk historia och jiddisch. Utöver detta har jag arbetat som jiddischskådespelare och dialoginstruktör i jiddisch. Idag är jag pensionär, men jag fortsätter att undervisa och tar fortfarande skådespelarjobb.
Vem är intresserad av studera jiddisch idag?
Vi har dels de som är lite äldre som ibland inte har talat jiddisch på flera årtionden och som av nostalgiskäl vill återvända till sin barndoms jiddisch. Sedan har vi lite yngre, lite vänsterinriktade judar som vill hitta något judiskt att identifiera sig med som ett alternativ till hebreiska. De är ofta dragna till den sekulära judiska kulturen och tilltalas av de utopiska ideal som de jiddischtalande socialisterna i Bund stod för. Sedan har vi Ba’alei Teshuva, alltså judar som blivit ultraortodoxa och vill passa in i en chassidisk miljö. Det finns också de som gillar klezmermusik och har dragits till jiddischkulturen tack vare de vackra sångerna.
Berätta om din karriär som dialogcoach och filmskådespelare?
Det började med Schindler’s List. Steven Spielberg kände att han saknade jiddisch i filmen och jag fick uppdraget att skriva jiddischdialogen. Jag och några andra jiddischskådespelare fick röstdubba skådespelare som inte kunde ett ord jiddisch, allt för att det skulle kännas äkta. En annan intressant film med mycket jiddischdialog var ”Soloman and Gaenor” som kom 1999. Den är en slags variant på Romeo och Julia som utspelar sig i Wales 1911, då det faktiskt förekom pogromer där. Särskilt duktig var den walesiske skådespelaren Ioan Gruffud, som spelar Soloman, den judiske Romeo – han har sedan dess gjort karriär i Hollywood. Ioan, som är en ”goj” (icke-jude, reds.anm), talar även tungvrickande walesiska och hade lätt för jiddischens ”ch-ljud”. Han lärde sig faktiskt jiddisch. Jag lärde honom även en liten jiddischsång som han använde i filmen. Det var ett rent nöje.
En annan intressant utmaning var filmen ”The man who cried”, som kom för drygt tio år sedan. Där jiddischcoachade jag Christina Ricci, som spelar en ung rysk-judisk immigrant i USA. Hon blir förälskad i Johnny Depp som spelar en romsk hästkarl. Johnny Depps rollkaraktör hjälper den unga judinnan Suzie att rymma. Det är en riktig melodram. Jag fick skriva en jiddischsång för filmen som spelades in av Kronos Quartet (f ö Polarpristagare, reds.anm). I filmmusiken förekommer en jiddischversion av arian ”Je crois entendre encore”, från operan Pärlfiskarna av George Bizet. Jag översatte texten till jiddisch och fick lära ut den till operasångaren som sjunger arian. Christina hade det inte lika lätt att lära sig jiddisch som Ioan Gruffud.
Har du haft några problem med jiddischen i filmerna du medverkat i?
Bara av intressant natur. Ta till exempel Köpmannen i Venedig med Al Pacino, som kom för några år sedan. Jag anlitades för att ge dialogen i Ghettot en judisk touch. Det bodde visserligen judar som härstammade från tysktalande områden i Venedig under den period som pjäsen ska ha utspelat sig. Men dessa judar talade inte den jiddisch som utvecklades senare när judarna bosatte sig i Östeuropa. Jag fick därför ta fram en dialog på västjiddisch, även kallad daitschmerisch, som i stort sett ingen talar idag. Det vill säga en jiddisch fri från alla slaviska element. Produktionsteamet var väldigt noggranna med att det skulle vara äkta, så de hittade även en sefardisk rabbi i New York som skulle kunna lägga in lite sefardiska element i språket.
Har du själv deltagit i några renodlade jiddischfilmer?
Nej, det görs inga jiddischfilmer i Storbritannien. Hollywood stoppar mest in ”a pitsel jiddisch” (lite, reds. anm), några jiddischord här och där. Det har gjorts en del filmer på jiddisch i Frankrike, Belgien och Israel. Två som jag vill framhålla är israeliska ”Moladeti” och den amerikanska filmen ”Mendy”, som handlar om en chassid som hoppar av och börjar sälja droger. Ensemblen består också av före detta chassider som talar en särskild amerikansk-chassidisk jiddisch med mycket engelska ord.
Vad ska du prata om vid Jiddischförbundets weekendseminarium i augusti?
Jag ska dels tala om den store polsk-judiske poeten och visförfattaren Mordechai Gebirtig. Han är idag mest känd bland judar som författare till sången ”S’brennt”. Jag kommer att prata om hans mångsidighet, och om den del av hans produktion jag tror att få känner till. Han beskrev en hel judisk värld, och hans kreativitet fortsatte att flöda mitt under katastrofen under Shoah. Jag ska också prata om Jechiel Jeshaja Trunk, en intressant författare som tillhörde en av de rikaste judiska familjerna i Polen och var släkt med ”der Gerrer rebbe”, ledaren för en stor chassidisk dynasti. Han lämnade rikedomen och anslöt sig till Bund, för att göra världen mer jämlik. Sekulär judisk kultur före kriget hade faktiskt något religiöst över sig. Man ville göra världen till en bättre plats.
Fredrik Sieradzki
Se Barry Davis recitera Hamlet på jiddisch.