Limmud-aktuelle Shane Baker är den icke-judiske killen från Kansas City, som med New York som bas gjort en bejublad karriär som jiddischskådespelare, komiker, illusionist och marknadsförare av jiddischkultur. Häromåret gjorde han succé på en teater off-Broadway som Vladimir i New Yiddish Reps uppsättning av Samuel Becketts ”I väntan på Godot”. För översättningen till jiddisch stod nämnde Shane. Nu ska föreställningen tas till Europa.
Du kommer att prata om din Varten Af Godo på Limmud i Stockholm. Varför fastnade du för denna pjäs?
Redan för 30 år sedan i High school lärde jag mig Luckys monolog och jag har senare arbetat med olika Godot-produktioner, där jag spelat Lucky.
Becketts universum passar av flera skäl väldigt bra in på det judiska ödet. Vi vet egentligen inte hur länge Lucky och Vladimir har väntat på Godot. Det finns åtminstone ett hopp för att Godot ska komma. Det liknar väldigt mycket den judiska väntan på meshiach, messias. Det finns också ett förhållande till döden som är judiskt. Det är inom det judiska en stor skillnad mellan att vara döende och att vara död. Så länge man är döende så finns det fortfarande hopp. Jiddisch har också varit döende de sista 100 åren, trots det lever språket.
Du kommer också att prata om den store skrifställaren Yitzchok Leibush Peretz ballad Monish, varför det?
Just för att du frågade om det. Peretz 1800-talsballad var en gång i tiden ett av de mest kända styckena i jiddischland, ett stycke som till och med barn lärde sig i skolan. Jag kommer att visa hur Monish påverkade Isaac Bashevis Singer på många sätt. De teman som Peretz introducerade i jiddischlitteraturen, plockade Singer upp i sitt eget skapande. Monish innehåller många religiösa referenser, framför allt till historier ur Talmud. Det går egentligen inte att förstå Singer på djupet, utan att ha löst och förstått Monish i dess talmudiska sammanhang. Dessutom är historien otroligt spännande, med demoner och en förledd Yeshiva bocher, jeshiva-student. Monish speglar spänningen mellan traditionell judendom och moderniteten.
Varför ska du prata om Josef Bulloff och Luba Kadison och jiddischteatern?
Det äkta paret var bägge två stora stjärnor som teaterskådespelare i den legendariska Vilna Troupe, och spelade i originaluppsättningen av An-Skys Der Dybbuk. De kunde föra vidare och sprida det rika arvet från Vilna-teatern när de flyttade till USA på 1920-talet. Jag hade förmånen att vara Luba Kadisons sekreterare och nära vän. I tio år satt jag två-tre kvällar i veckan hos henne och lärde mig jiddisch och en djup förståelse för jiddischkultur. Hon var en unik människa.
Den 18 november kommer du till Malmö och Judiska Kulturföreningen 1945 med din enmansföreställning Goyisher Naches. Vad bjuder du på?
De som såg mig på jiddischseminariet 2009 (i Mullsjö) kommer nog att känna igen sig lite. Det blir recitationer av kända jiddischförfattare, lite sång (till pianoackompanjemang av Mauritz Pergament) och så bjuder jag på trolleri på jiddisch. Jag hoppas att alla kommer att trivas.
Du reser runt i världen och uppträder på jiddisch. Men du är också Executive Director för Congress for Jewish Culture, vad gör ni och hur går verksamheten?
Vi finns i New York och producerar evenemang och konserter och publicerar böcker på jiddisch. Dessutom ger vi ut tidskriften Di Tsukunft.
Det är inte lätt idag. Främst för att intresset för jiddisch bland sekulära människor är relativt begränsat. Man kan sju ord på jiddisch och gillar språket av sentimentala skäl. Men att läsa en bok eller se en pjäs på språket är svårt. Det var för övrigt ett av skälen till att jag översatte I väntan på Godot till jiddisch. Vi ville dra en publik, eftersom pjäsen är så välkänd och att det faktum att den var på jiddisch tror jag gjorde folk nyfikna. Ekonomiskt är det tufft. Vi blev av med en finansiär förra året, så jag har kontoret hemma i min lägenhet, än så länge. Jag lever på hoppet och skriver tiggarbrev.
Fredrik Sieradzki
Foton: Jordan McAffee
YouTube-tips: Shane Baker in sheyn show