s’iz shver tsu zayn a yid, det är svårt att vara jude. Det är måhända ännu svårare att vara a rebbe, en rabbin.
Judiska Församlingen i Stockholm söker just nu två rabbiner, en ortodox och en liberal. Kraven är höga på de som ska anställas.
Men hur lätt var det för en rabbin i Jiddischland i slutet av 1800- och början av 1900-talet?
Om detta föreläste Mordechai Zalkin, docent i modern judisk historia vid Ben Gurion University i Beer Sheva, i slutet av januari för Sällskapet för Jiddisch och Jiddischkultur i Stockholm.
Dåtidens nyutexaminerade rabbiner hade inte någon kunskap eller utbildning om hur man tar hand om en församling i en shteitel. Det var därtill svårt att få en tjänst som rabbin. De fick gå från den ena byn till den andra för att presentera sig och leva på hoppet om att bli godkänd för uppdraget. Under tiden var de utan inkomster. I bästa fall fick de små gåvor i form av något ätbart för att överleva.
Det var mycket svårt att få ett kontrakt med en församling. Församlingen hade makten att bestämma om allt, kandidaten hade i stort sett inget att säga till om. Rabbinen kunde försöka att köpa sin position men varifrån skulle pengarna komma? Ett sätt var 
genom att avstå från lön, ibland för flera år. Mordechai Zalkin, som just är specialist på den judiska kulturen i Öst-Europa under arton- och tidiga nittonhundratalet, berättade med humor och stor inlevelse.
Procent på slaktarens intäkter
Det fanns två olika kategorier rabbiner, speciellt i gamla Ryssland. En grupp som var statligt tillsatta och hade stränga krav på sig att sköta folkbokföring med mera. En annan grupp som mer fungerade som andliga ledare kunde betalas direkt av församlingsmedlemmarna. I flera fall skedde detta genom att rabbinlönen betalades från en viss procent av det kött som slaktaren der shoykhet sålde. Det kunde verkligen leda till problem när rabbinen skulle göra en kosher-inspektion.
Ett nytt fenomen uppkom omkring 1870, då judiska tidningar började tryckas och med dem annonser. Då uppstod även rabbinmäklare, på samma sätt som äktenskapsmäklare. Dessa mäklare kunde annonsera för församlingar efter rabbiner men även agera som agenter för ett antal rabbiner.
Detta var tredje gången vi fick tillfälle att lyssna och njuta av Mordechai Zalkins beskrivningar från shtetl-livet. Den här gången upplevdes temat för föreläsningen än mer aktuellt mot bakgrund av de pågående rabbinrekryteringarna i Stockholm. Annonsering, rekrytering och – inte minst – betalning går dock naturligtvis till på ett helt annat sätt nuförtiden.
Leona Rapoport & Jacob Kaluski
red. Fredrik S.
Bilder: fr. ovan Rabbin Eliyahu Eliezer Dessler och Mordechai Zalkin