Jiddischspråkets historia i Sverige

Jiddisch har förekommit i Sverige sedan 1600-talet, men mer kontinuerligt har det talats sedan slutet av 1700-talet då de första judiska församlingarna i Sverige grundades. Runt 1900-talet kom många immigranter som lämnade pogromerna och fattigdomen i Ryssland. I Stockholm hamnade många på Söder, I Göteborg bodde de i Haga och i Lund fanns det ett område som kallades Nöden. Familjerna hade många barn och de var trångbodda. Hemmets och grannskapets språk var jiddisch. För många var jiddisch det enda skriftspråk de behärskade. Judarna anpassade sig snabbt till det svenska samhället. Det betydde bl a att deras barn slutade använda jiddisch.

Den andra immigrationsvägen med jiddischtalare var några tusen överlevande från Förintelsen. Sinsemellan talade de jiddisch, men deras barn lärde sig i allmänhet inte jiddisch tillräckligt bra för att läsa och skriva och föra en djupare konversation. Barnen tilltalades ofta på jiddisch men talade själva bara svenska.
Idag har jiddischspråket fått lite av en renässans. Den tog fart när jiddisch blev ett nationellt minoritetsspråk år 2000. Idag kan man exempelvis studera jiddisch vid universitetet i Lund. Sveriges Jiddischförbunds lokalföreningar har en livlig verksamhet och förbundets årliga jiddischseminarier i augusti är välbesökta. De flesta av förbundet medlemmar tillhör barnen till de som kom hit till Sverige efter andra världskriget. Nu pågår ett arbete med att sprida jiddisch, detta underbar mustiga och livfulla språk även till yngre generation. 

  • Stare, Jaqueline (1996), Judiska gårdfarihandlare i Sverige.
  • Svenson, Anna (1995), Nöden. En shtetl i Lund.
  • Valentin, Hugo (1964), Judarna i Sverige. Stockholm: Bonniers.
  • Valentin, Hugo (1970), Judarnas historia i Sverige. Stockholm: Bonniers.